Flogstavrålet (2013)

”Flogstavrålet” är en 18 minuters dokumentär. Regissör och producent Johan Palmgren.

Synopsis

Studentområdet Flogsta byggdes i Uppsala på 1970-talet. Sedan dess har flogstavrålet hörts varje kväll kl 22.00. Då släpper hundratals studenter ut sin ångest och skriker från sina fönster. En väldigt speciell tradition.


In English

Klipp från filmen

Se hela filmen (lösenord krävs)

 

Priser

First price in Best Documentary Short Film, Sonoma International Film Festival, USA, april 10, 2013.

Festivaler

James Dublin International Film Festival, Dublin, Ireland, mars 19, 2014. Zagreb Docs, Zagreb, Kroatien, mars 2, 2014. Liverpool Lift-Off Film Festival, Liverpool, England, februari 26, 2014. Hamptons Take 2 Documentary Film Festival, USA, december 6, 2013. IDA Documentary Awards, Los Angeles, USA, december 6, 2013. Miami Short Film Festival, Miami, USA, november 8, 2013. Chicago International Documentary Festival, Chicago, USA, oktober 10, 2013. Phenom Film Fest, USA, september 19, 2013. Cincinnati Film Festival, Cincinnati, USA, september 5, 2013. HollyShorts Film Festival, USA, augusti 15, 2013. Columbia Gorge International Film Festival, USA, augusti 14, 2013. Los Angeles Lift-Off International Film Festival, Los Angeles, USA, augusti 1, 2013. Guanajuato International Film Festival, Mexiko, juli 19, 2013. Madrid International Film Festival, Madrid, Spanien, juli 3, 2013. Pärnu International Documentary Film Festival, Pärnu, Estland, juli 1, 2013. Intendence Film Festival, Colorado, USA, juni 26, 2013. Edinburgh International Film Festival. Edinburgh, Skottland, juni 21, 2013. Palm Springs International ShortFest, Palm Springs, CA, USA, juni 18, 2013. Seattle International Film Festival, Seattle, USA, maj 16, 2013. SXSW Film Festival, Austin, TX, USA, mars 8, 2013. Avböjde för att öka chanserna att komma in på filmfestivalen Karlovy Vary. Tempofestivalen, Stockholm, Sverige, mars 4, 2013. Flickerfest, Australien , januari 11, 2013.

Regissörens kommentar

Varför 3D? Ett svar är att alla sa att det skulle vara omöjligt. Ett annat svar är att jag tyckte det lät så spännande att testa teknikens utmarker. Men jag ville inte skildra det glassiga och superregisserade som 3D vanligtvis används till, så jag valde istället en rejält sunkig, nästan dystopisk miljö. Min vän Max hade varit på fester i Flogsta-området och rapporterade om en märklig stämning därute. Nyfiken som jag är åkte jag dit och upptäckte att det var något visst med stället. Människor som spenderar miljoner timmar pluggandes i små trånga rum. Många utländska studenter. Nergångna lokaler. Bråk om de gemensamma köksutrymmena. Ventilen att skrika klockan 22.00 varje kväll… Ja, här ville jag göra ett nerslag.

Att spela in 3D är hur krångligt och roligt som helst.

På plats hade vi ett team bestående av en B-foto och en stereograf som bistod A-fotografen, en ljussättare och en regissör/ ljudtekniker. Att med den uppställningen försöka fånga dokumentära skeenden i de små studentrummen var en utmaning. Som tur var hittade vi förstående människor som tyckte det var ok.

Vi rörde oss i väldigt mörka miljöer, inspelningen skedde vintertid, och det är inte optimalt för 3D, som gör sig bäst med långt skärpedjup. I efterbearbetningen fanns oändliga saker att ta hänsyn till. Målet är att publiken ska uppleva 3D på ett behagligt sätt. Eftersom hjärnan arbetar med information i ytterligare ett plan kan minsta felsteg rendera åskådaren huvudvärk eller illamående. Ett exempel på problem var att den ena kameran fick ett annorlunda dis runt en gatlykta än den andra kameran. Därför fick vi göra en dyr operation i posten för att åtgärda skillnaden.

Vi hade bara rekat några gånger och mycket av det som spelades in var spontant, en slags cinema verité med jätteutrustning. Ett exempel är att jag med jämna mellanrum hade telefonkontakt med min gamla parhäst Åsa Blanck, som var föräldraledig. Hon hävde ur sig att vi borde ha med någon olyckligt kär. Jag åkte upp i en hiss, gick in genom en dörr till en korridor som råkade stå öppen och frågade en kvinna om hon visste någon som var olyckligt kär. “Ja, jag”, svarade hon. Sedan fick jag hela Natalies olyckliga berättelse.

Det var en speciell inspelning som jag hoppas och tror de inblandade tyckte var rätt kul.

 

Medverkande

Regissör, producent

Johan Palmgren

Fotografer

Anders Bohman
Tomaz Blanck

B-foto

Johan Viberg

Stereografer

Mårten Stenberg
Rune Kullander

Ljudtekniker

Juan José de Viciola

Elektriker

Kristian Bergström
Jim Johansson
Axel Söderlund

Redigerare

Petter Brundell

Rådgivare regi/ klipp

Åsa Blanck

Musik

Niko Röhlcke
Jens Lodén

Grafik

Alphabetical Order ©

Animation

Karl-Johan Forss

Ljudläggning

Istvan Stenberg

Färgsättning

Fateh Shams

Postproduktion

Shoot and Post

Teknik

Ljud- och Bildmedia

Projektledare SVT

Helena Ingelsten/ Charlotte Hellström

Producerad av Strix Television AB tillsammans med Sveriges Television AB och Bräderna
Märks med stöd från Svenska Film Institutet, kortfilmskonsulent Andra Lasmanis.

 

Teknisk information

Inspelningsformat Red, 3D med speglar och två kameror
Screening format DCP, Bluray PAL, DVD PAL, DVD NTSC
Speltid 18 minuter
Lanseringsår January 2013
Premiärvisningar Tempofestivalen, Stockholm

 

Bilder

Comments are closed.